En liten heads-up

från er mammor hade varit nice. Fick många goda råd och tips (läs:varningar) av mammor under graviditeten. Men några grejer missade ni faktiskt! Som det här med sömn. Det förstod jag väl att man inte skulle få nåt av direkt. Först var det amning stup i kvarten och det hade man ju hört talas om. Sen det här att dem tar över hela sängen ( korvar runt, ska ligga PÅ mamma, snarkar och pratar i sömnen) hade man väl också koll på. Att sängen skulle gå från en sexig lovemaking-plats till en plats av leksaker, filtar, blöjor och babywipes kunde man väl kanske också förstå. MEN att man skulle förlora en jäkla massa sömn för att man inte kan sluta titta på underverket när han sover, det sa ni faktiskt inget om!

P.S Och det här med eftergraviditetsstjärten var nog tur att ni glömde nämna...D.S

Gaaahh!

Han har inte sovit på två nätter!

En god saknad.

Jag älskar mitt liv. Jag älskar mina killar. Jag älskar vår lägenhet och vår omgivning. Jag älskar att bo i Stockholm. Men idag har jag känt ett litet sting av vemod. Vemod och saknad. Saknad efter livet som var innan. I Vimmerby. När jag trippade fram på lätta ben (mindre vikt, mer medicin), när jobbet var lekande lätt (har ju varit desto motigare här) men det jag först och främst tänker på är mina tjejor. AnnSofie och Maja.
Vi levde ju som en familj vid ett tillfälle när Maja var typ tre och den där familjekänslan har hållt i sig. Jag gjorde ju en avstickare till Jönköping på tre-fyra år men jag var hemma väldigt ofta och umgicks alltid men brudarna då. Efter studierna i Jkpg fick jag jobb i Vimmerby och flyttade alltså tillbaka. Hade ju egen lägenhet, Maja och Annso bodde i hus, men vi blev som en liten familj igen. Vi umgicks ofta, stående fredagsmys med Annso med fika och shopping på stan, taco-och filmmys på lördagar och slappt häng på söndagarna. Jag var barnvakt åt Maja så mycket jag bara fick och jag och Annso kunde sitta i hennes soffa, teven på i bakgrunden, och prata och dricka vin till sent in på nätterna.
Jag blir lite nostalgisk, det erkänner jag men gläds så åt våra tider tillsammans. Jag vet, att jag har världens bästa liv nu och det här inlägget är ingen diss till det utan en hiss till mina underbara tjejer! Och tänk vilket privilegium att leva det liv jag lever nu och ha det livet jag att sakna. Lyckligt lottad är jag! Och puss till min familj. Den jag har nu och den jag hade då.

Host från sjukstugan.

Vi är sjuka här. Det började med Leo som hosta lite, blev bra, fortsatte med Mats som blev tokförkyld, Leo började hosta igen och är hängig och så slutligen jag då. Förkyld, huvudvärk och feber. Blä! Tråkigt att ha, tråkigt att skriva om så därför avslutar jag med bilder på goplutten!