ropade jag på Mats för några veckor sen. "Jag har nog råkat köpa en bröllopsklänning!"
Svaret jag fick skriver jag inte här...
Grejen var att jag läser (läs avgudar) Malin Wollin (Fotbollsfrun) och hennes blogg. En dag när jag läste hennes blogg hade hon gjort ett inlägg om att hon skulle sälja en bröllopsklänning på Tradera. Nyfiken som man är så gick jag in och kolla. Och självklart var det en Emmaklänning! Så himla fin och precis en sån klänning jag hade sett mig gifta mig i en dag. Så what's a girl to do?! Jag var ju tvungen att bjuda. Skulle bara bjuda lite ju men det var visst fler än jag som bjöd så "jag skulle bara bjuda lite till". Höjde väl en tia varje gång. Men så surna jag till på alla som bjöd över hela tiden så jag drog till med en lite högre summa. Och auktionen stannade av. Inga som bjöd över. Minuterna gick. Blev en timme. Som blev två. Det var vid det här tillfället som jag ropade på Mats.
När det var tre timmar kvar av auktionen bjöd nån över och jag kunde andas ut. Jag menar, vi har inte ens pratat om att gifta oss. Och jag kommer ju lägga på mig en del vikt framöver. Som sen ska bort igen. Så vi pratar ju inte de närmsta åren direkt. Lite onödigt att ha en bröllopsklänning ta plats i garderoben då. Hur fin den än må vara.
Till saken hör att det är storlek 38 på klänningen. Har väl inte haft 38 sen sjunde klass eller nåt. Men jag lovar, hade det varit en storlek 40 så hade den hängt i min garderob nu. Hur länge den än får hänga! Host, host Mats!
