Okej, vi börjar från början.
Ambulans: Vi hade ju finbesök i helgen i form av farmor, farfar och kusin Melvin. Vi var iväg en längre sväng till Heron City och jag kände att det började bli dags att amma. Det tryckte på i vänstra bröstet men ganska snart så började jag få ont i bröstet. Och sen blev det riktigt ont så vi åkte hem lite tidigare än de andra så att Leo kunde amma. Vi la oss i sovrummet och ammade och jag drog en filt över mig för jag frös lite.Fortsatte amma. Ropade på Mats att jag behövde en filt till och han la på mig ett täcke. Ammade på. Ropade på Mats att jag behövde en filt till. Han la på mig ett täcke. Ammade. Ropade på Mats att jag frös. Han lade på mig en filt till. Fortsatte amma. Fortsatte frysa. Nåt så förbenat.Frös inifrån och ut. Fick frossa och började skaka. Frös så det gjorde ont i skelettet. Började skaka mer och mer och kände febern komma krypande. 38.5. Fem minuter senare kokade jag och tempen låg på 41. Hade fått så jäkla "feberont" i benen också. Låg och ryckte som i kramper. Eftersom febern ökade så snabbt och var så hög så ringde vi vårdguiden och dem sa att vi skulle åka till akuten. Jag fixade verkligen inte att sätta mig i bilen. Jag kokade av febern, jag skakade av frossan och jag krampade av smärtan i benen. Så det blev ambulans. Kändes lite pinsamt. Kom in till akuten och fick vänta fyra timmar på att träffa en läkare. Då hade ju febern och kramperna lagt sig. Jaja. Hade mastit iallafall. En form av mjölkstockning där man tydligen kunde få riktigt hög feber. Händer det igen är det bara att härda ut här hemma. Jag bjöd ju mina gäster på en dramatisk lördagkväll iallafall...
Åkpåse: Ni erfarna mamas därute, ursäkta en novis men vad är the deal med åkpåse? När ska man använda den? Inte i liggdelen väl? Eller? Svårt med barn och kyla överhuvudtaget tycker jag. Bombadera gärna med råd.
Känslostorm: Alltså, de känslorna som har växt sig starkare och starkare för Leo! Det är ju inte bara positivt. Det är ju lite jobbigt att älska någon så mycket också. Man vill skydda han från allt ont och det vet jag ju att man inte kan. Började gråta i lördags för att jag skulle lämna honom och hade inte en enda tanke på mig själv. Skön känsla men livet var enklare utan så starka känslor. Tråkigare och mindre meningsfullt...men enklare. Hade ju gått ganska länge utan några starkare känslor i mitt liv innan jag träffade Mats. Hade ett riktigt bra liv, men ganska känslolöst. Nu är känslorna lite "all over the place". Kan börja gråta av lycka. Kan börja gråta för att han inte kommer vara bebis för alltid. Så starka känslor är ju inte alltid rationella. Det var nog det jag ville förmedla med detta svammelinlägg. Jaja.
Veckans mål:
Träna 3 ggr
Göra hemmet lite mer ombonat. Mysa till det i höstrusket.
Äta BRA mat
Ha en härlig vecka. Här längtar vi till helg då mormor och morfar kommer på besök!
