Vi levde ju som en familj vid ett tillfälle när Maja var typ tre och den där familjekänslan har hållt i sig. Jag gjorde ju en avstickare till Jönköping på tre-fyra år men jag var hemma väldigt ofta och umgicks alltid men brudarna då. Efter studierna i Jkpg fick jag jobb i Vimmerby och flyttade alltså tillbaka. Hade ju egen lägenhet, Maja och Annso bodde i hus, men vi blev som en liten familj igen. Vi umgicks ofta, stående fredagsmys med Annso med fika och shopping på stan, taco-och filmmys på lördagar och slappt häng på söndagarna. Jag var barnvakt åt Maja så mycket jag bara fick och jag och Annso kunde sitta i hennes soffa, teven på i bakgrunden, och prata och dricka vin till sent in på nätterna.
Jag blir lite nostalgisk, det erkänner jag men gläds så åt våra tider tillsammans. Jag vet, att jag har världens bästa liv nu och det här inlägget är ingen diss till det utan en hiss till mina underbara tjejer! Och tänk vilket privilegium att leva det liv jag lever nu och ha det livet jag att sakna. Lyckligt lottad är jag! Och puss till min familj. Den jag har nu och den jag hade då.
5 kommentarer:
Lite nostalgiska är vi väl alla lite till mans ibland. Hur bra man än har det i nuet, så finns det ju alltid stunder i ens tidigare liv som man tänker tillbaka på med stor glädje och saknad. Kram
Oj oj, vänta lite, ska bara hämta en näsduk...!! ♥
Kan bara instämma i allt du skriver, du är och kommer alltid vara en del av min och Majas familj! Att inte kunna ta del mer av varandra just nu är en stor sorg! Men jag ska lägga alla pengar och all tid på att komma mycket oftare till Sthlm, det vill vi, det är bara lite mycket nu! ♥
När jag åkte hem häromdagen var det en tjej som liknade dig som svängde in på Bondebygatan, det såg ut som du var på väg hem liksom efter jobb :( Det var både sorg och glädje att se, minnas! Du är världens bästa, verkligen, jag fattar inte hur du stått ut med mig på sista tiden, otroligt tacksam, utan dig hade jag inte ens stått på fötterna!
Love you ♥♥♥
Kunde ha skrivit milslångt om små saker, detaljer som jag saknar! Och vad bra att du är tacksam men det behöver du inte, det är ju liksom mitt jobb. Vi är ju familj! Finns alltid här för dig!
Men samma här, och just detaljerna som du säger! Det får bli i våra memoarer ;) ♥
Vet att du gör det, och ja, vi är familj, det sorgliga är att det inte är lika självklart i alla!
Finns för dig också, det vet du! ♥
Ler! När jag läste detta tänkte jag att...OJ vad Ann-Sofie gråter när hon läser detta :) och det gjorde hon ju såg jag på hennes kommentar. Så fint skrivet och så sant.Denna saknad man så ofta har över någon/något man haft i sitt liv. Precis som du, är jag jättenöjd med mitt liv och det jag har här, men SÅ jag kan sakna mycket från livet INNAN Norrköping.
Önskar dig/er en jättemysig helg!
Kramar Anette
Skicka en kommentar