Killen har sovit (extra) dåligt några nätter nu. Han korvar runt, gråter i sömnen, sätter sig upp i sömnen och ligger gärna så nära mig det bara går. Det börjar ta på krafterna och jag har svårt att vara mitt vanliga sprudlande (eehh) jag! Inatt när jag för femtieelfte gången vaknade av Leos nattliga äventyr så höll jag på att bryta ihop och var på väg att börja gråta. I samma ögonblick som tårarna kom, kom även en liten hand och smekte mig på armen. Han smekte mig några gånger och placerade sen hans hand i min. På ett ögonblick så försvann tårarna och kraften kom sakta tillbaka till mig. Tänk vad läkande en liten knubbig hand kan vara...
2 kommentarer:
Men åååååh! Fina fina du, vilket härligt inlägg! Kan riktigt ta på den kärleken du beskriver!
Men så jobbigt med sömnlösa nätter, har inga råd alls att komma med, bara hoppas han kan få sova gott snart, och du med! ♥♥
Kram och tack för att ni ringde idag, underbart att se och höra er! ♥
STOR KRAAAAAM!
Det är tur man orkar mer än man tror när de små liven kommer in i dåliga perioder. De ger ju så mycket energi samtidigt.Hoppas ni får sova ordentligt snart. Kram
Skicka en kommentar